Kroppen 7 veckor & 4 dagar efter förlossningen
7 veckor & 4 dagar efter förlossningen
Ja tiden går verkligen fort, Nästan lite för fort. Lillen blir bara större och större och allt med honom blir roligare och roligare. Han börjar äntligen få en personlighet!
Jag tänkte ha det här inlägget och förklara exakt hur jag mår nu när det ändå gått ett tag efter förlossningen. Många säger att dom inte känner igen sina kroppar efter en förlossningen. Men det håller ibte jag och min kropp med om. Jag tycker min kropp är i princip samma som innan.
Jag va ju med om en grad 3 och 4 i bristning och dom första veckorna va verkligen tuffast. Jag hade så ont, svårt att sitta, svårt att hålla mig för just gaser. Men va jag vet så har dom flesta som fött barn svårt att hålla sig efter en förlossningen. Men för mig va det extra svårt. Jag mådde extremt dålig över just den delen och smärtan. Jag grät varje dag. Ville helst inte träffa några människor för då är det ju pinsamt om något händer. Kände även att det va lite pinsamt att gråta så mycket som jag gjorde för i min värld kändes det som att vissa trodde jag va ledsen över Milo. Men han är jag verkligen överlycklig för och jag kände glädje för honom hela tiden.
Utan det var just det trauma jag fick vara med om som jag tyckte va jobbigt. Jag ser fortfarande när jag åker ner på operationen framför ögonen och bara gynstolen får mig till tårar.
Tiden efter har ju då inte varit så härligt som alla säger att den ska vara efter en förlossning. Jag önskar jag kunde spola tillbaka tiden dit och kanske inte fått bristningen och kunnat njuta som alla andra efter. Men jag har iallafall fått höra nu efter att det va inget dom kunde göra för att inte bristningen skulle bli.
Sen jag skrev ut min förlossning så är det några som skrivit till mig om att dom varit med om samma sak. Man känner sig verkligen så ensam när man fått vara med om en sån här sak. Men öppnar jag upp mig så gör andra det också och det är så skönt att prata med dom som vet vad man går igenom.
Min kropp nu iallafall känns som den gjorde innan. Jag har fortfarande ont till och från från där dom sytt. Men då är smärtan mer som stickningar och hjälper när jag tar alvedon. Jag kan kissa och gå på toa som vanligt. Jag kan även sitta normalt nu även fast man tänker sig för att kanske inte dunsa ner på en stol. Jag går promenader varje dag och vissa dagar blir längre och andra dagar kortare. Det går väldigt bra och det är skönt att komma ut och röra på sig.
Jag gör även mina knipövningar som jag fick av min sjukgymnast på BB Stockholm. Jag ska göra dom tre gånger om dagen men tyvär glömmer man det när man har hand om den lille. Men morgon och kväll försöker jag göra och det roliga är att jag själv känner stor skillnad nu efter dom här 7 veckorna. Allt blir bättre och bättre!
Men känslorna i mig gör att jag fortfarande kan gråta av allt och då kommer tårarna bara. Kan börja tänka på en liten sak som gör att tårarna sprutar. Men efter är det extremt skönt och man känner sig mycket starkare.
Så ni som varit med om samma grad på bristning så skriv gärna hur ni hade det.
Även ni som väntar fortfarande så för min del blir allt bättre och jag känner igen mig själv efter min förlossning även fast jag fick min bristning. Men alla är vi olika och kroppens läkningsprocess är helt otrolig!
