Samtal med barnmorskan
Just idag har även varit en dag jag längtat till. Fick hem i brevlådan för någon vecka sen av BB Stockholm att min barnmorska som jag hade under slutet av förlossningen skulle ringa mig och prata om hyrbil jag mådde och hur bristningen läkt. Jag tycker det är så bra att dom gjort så och jag antar att det blev så eftersom jag fick sån panik efter förlossningen när jag skulle till operationen. Jag är så tacksam för det.
så idag vid 20.20 ringde hon till mig.
Det va så skönt att prata med henne och vi pratade i nästan 30 min innan vi la på. Vi gick igenom slutet på förlossningen, hon frågade massor om Milo och hon frågade även hur Robin mådde. hon förklarade också exakt vad som egentligen hände och varför bristningen blev som det blev. Jag ställde även massa frågor till henne och fick väldigt bra svar. Jag skrev ner vad som hände vid bristningen för att enklare förstå vad som hänt och för att kunna bearbeta själv. Många som jag pratat med har sagt olika till mig och det va verkligen så skönt att få prata med personen som va vid min sida under förlossningen och även att hon följde med ner på operationen och såg allt dom gjorde just där.
hon förklarade också skillnaden på att sys uppe på förlossningen och på operationen. Att risken att jag läker så mycket bättre av en riktigt operation än att chansa på att det blir bra av att bara sys på förlossningen. Att få höra dom orden va väldigt skönt samtidigt som tårarna sprutade på mig när hon förklarade vad som hände.
Tänk er att inte ha ont, att behöva åka ner på operation och du fattar ingenting om vad som hänt med sin kropp, och du ser inte heller vad felet är. Allt går så fort. Från att tro att allt är så underbarn till att det vänder på en sekund. . Jag kände mig lixom redo att gå hem när han var ute. Man får åka ifrån din nyfödda bebis som du fått se en stund och även sin partner som inte ens får följa med. Man har svårt att röra sig Eftersom jag hade epan som jag fyllde på 1.5 timme innan han kom ut. Man känner sig så extremt ensam och utlämnad när man inte ser och fattar någonting Man ligger vaken med massa operations personal som har sina olika uppgifter. En som är vid mitt huvud, en som kollar min status eftesom jag va bedövad från magen och ner. En som Kollade värme filtarna jag va inlindad i för att inte frysa. Sen 3-5 personer som står och diskuterat om hur dom ska sy. Att inte förstår något, att inte se något och inte ha ont överhuvud taget. Det går inte att förstå den känslan om man själv inte varit med om det. Det har blivit ett trauma för mig och jag tycker det är så skönt att prata om för att få luften ur mig.
Samtalet var verkligen så bra och jag fick ut så mycket av det. Jag fick även veta av henne att ville jag fråga något mer till just henne eller bara prata så kunde jag ringa tillbaka till dom så skulle dom lägga en lapp och då skulle hon ringa tillbaka. Så skönt att veta att man har den stöttningen. Så ni som själva har varit med om just en bristning eller annat. Man måste vågar prata om det. Jag mår så mycket bättre av det och dom stunder jag hållt det inom mig aå mår jag extremt dåligt över det. Jag visste inte om just den är bristningen innan förlossningen. Jag vågade inte heller läsa om vadå som kan hända vid en förlossning eftesom jag hade så förlossningsrädsla. Men nu i efterhand så hade det varit ganska skönt om man hade vetat lite om olika bristningar eller annat som kan hända för att vara med förbered.
